Mina råd till ensam student.

Läste ett inlägg på Dn-"Fråga insidans experter" < http://www.dn.se/blogg/fragainsidan/2010/02/02/jag-saknar-vanner-och-tro-pa-framtiden-5984#article-readers >
Detta är mina reflektioner och råd till honom och andra.

Den "orolige studentens" problem är:
1. Dålig självkänsla vilket är ett symptom på brist av kärlek och uppskattning av andra människor.
2. Dålig social förmåga, vilket handlar om erfarenhet och kan ha mer eller mindre betydelse för Orolige studentens situation.
3. "Personlighet", som utvecklas då de grundläggande behoven av social trygghet(vänner, familj) är uppfyllda.

Meningen med livet för all former av liv delar du, vilket är att föröka sig. För dig som människa går livet ut på att "njuta av livet", njuta av livet gör du genaom att tillfredställa dina instinkter som" kan vara sex, kärlek, vänskapsrelaterade med mera.

Mina lösningar till dig är att gå till de personer som du har bra relationer med och "känn efter" och "tänk efter" vad du betyder för dom, be om en kram, be om bekräftelse att du betyder något för dom, "hör dom säga det". Varför? Jo för att dina instinkter kommer höra det och när de gör det så stärks din självkänsla och är du medveten om detta så är det ännu bättre för då blir du handlingskraftigare och stärker ditt självförtroende(din tro på din förmåga).

När du vet vilka du har bakom dig som VILL att det går bra för dig så fundera på vad du vill och gör det sen. Detta är viktigt. Gör det "DU" vill göra och tveka inte att visa vad du vill göra för andra, det är positivt.

Jag vet att det inte alltid är lätt speciellt för en 22 åring som är full av hormoner, känslostormar och socialt tryck av sin omgivning så här kan en "professionell" person vara till god hjälp att bolla tankar och ideer med men även dina syskon och familj kan fungera bra som komplement.

Att gå med i olika former av "grupper" är bra för då får du social skolning men också en reell chans att möta människor du kan tycka om och som kan tycka om dig, om inte direkt så efter en viss tid vilket kan vara upp till ett halvår eller mer.

Vänskap kan man antingen växa in i då man delar samanhang och liv ihop men också finna genom intresse. Jag tror de flesta har vänner som de har funnit genom samanhang.
Grupper kan vara studiegrupper, sporter, olika föreningar osv. Förr eller senare kommer det tillfällen som avviker från normen, tex dela en lunch eller en bira osv. dessa ögonblick skapar vänskapen, det gäller att hålla ut och ha tålamod. Tar du mycket egna initiativ kan det gå fortare, för oftast uppskattar människor initiativ där de kan välja och där du visar att du försöker för också detta kan ge frukt genom att någon tar chansen att nappa på ditt erbjudande.

Mvh,