Sverker Olofsson ska sluta somprogramledare på svt-programmet "Plus" och en reporter/journalist intervjuar honom i ett klipp:
http://svtplay.se/v/1907075/darfor_slutar_sverker
När jag sitter och tittar så uppstår det problem med kommunikationen mellan reportern och Sverker, reportern kan inte uttala orden rätt, så frågan poppar upp, anställer dom en person som inte kan Svenska bra nog för att fylla någon PK-kvot???
Sen när räknas inte förmågan att prata Svenska i ett yrke som reporter???
Så jävla irriterande.
lördag 27 februari 2010
Diskriminiering
Idag lästa jag en text där en muslimsk kvinna berättade att hon inte kunde tänka sig att gifta sig med en man av en annan religion för att 'det stred mot hennes tro'. Min reaktion på detta var att jag kände ilskan bubbla upp och avskyn komma fram, för det dessa människor gör är ju faktiskt att diskriminera mig, samtidigt har de mage att ifrågasätta när diskriminering riktas mot dem själva. Antingen är de så jävla korkade att de inte ser detta eller så anser de sig som bättre än oss andra. Det förra är dock mest troligt då det är vanligt bland indoktrinerade drönare att betrakta de som inte sållar sig i leden som dem själva som lägre eller sämre stående.
Hackordningebeteende som finns hos alla människor men med skilnaden att de inte är medvetna om det.
Jag funderade om jag kanske helt enkellt skulle bestämma mig för att min religion är att diskriminera tillbaka på alla sätt möjligt, typ bestämma mig för att såna människor är skit och ska behandlas som skit. Då kanske dessa tomtar skulle inse att de kan ta seden dit de kommer eller åka tillbaka till sina hemländer där diskriminering är helt ok.
Hackordningebeteende som finns hos alla människor men med skilnaden att de inte är medvetna om det.
Jag funderade om jag kanske helt enkellt skulle bestämma mig för att min religion är att diskriminera tillbaka på alla sätt möjligt, typ bestämma mig för att såna människor är skit och ska behandlas som skit. Då kanske dessa tomtar skulle inse att de kan ta seden dit de kommer eller åka tillbaka till sina hemländer där diskriminering är helt ok.
onsdag 17 februari 2010
Svt's OS reportrars inkompetens och pinsamma situationsskapare.
Jag tycker det är väldigt roligt att se sändningarna från OS och tycker generellt att svt gör ett jättebra jobb men ibland när vissa reportrar kommer fram till idrottarna så ställer de så korkade och totalt hjärndöda frågor att det bara blir pinsamt. Ta tex klippet som ligger på svt.se om Charlotta "Kallas gulddag". Där finns massor av pinsamma ögonblick skapade av dålig jornalistik och reporterkänsla.
Här är ett par exempel.
Exempel 1.
Reportern: -Britta vad är det du har med dig?
Britta: -Jag hittade en present här i Whistler till Charlotte så hon ska få ett riktigt bra bad när hon kommer hem.
Reportern: -Var den svår att hitta? (hjärnsmälta)
Det hade varit mer passande med ett: -vad fint./ -kul!, men att fråga om den var svår att hitta..., suck.
Exempel 2.
Reportern: -Avundsjuk Anders? (hjärnsmälta)"Pinsamt"
Anders: -Naaee, man gläds ju såklart.
Reportern: -Hur är det att stå här?Anders: -Naee, det är jättekul.
Reportern: -Blir du sugen själv? (hjärnsmälta)"Pinsamt"
Anders: -Grym stämning.
"Blir du sugen själv", ..asså varför till att börja med framtvinga eller sätta idrottaren i en försvarsposition om att han ska bli avundsjuk där han måste förvara sig eller spinna vidare på reporterns idiotiska och otaktiska tankebanor när han de fakto bara är GLAD för att dela Kallas glädje vilket även reportern borde förstå. De är ett team och de glädjs tillsammans och även om någon skulle vara avundsjuk så är ingen intresserad av det!
I det här fallet var reportern Ola Bränholm men detta är rätt vanligt.
Sveriges television ska vara de bästa av de bästa som rapporterar från den STÖRSTA höjdpunkten inom idrotten och en reporter är inte bättre förberedd än att han ställer korkade frågor som bara gör tv-tittaren och idrottarna obekväma.
Jag skäms.
Jag tycker faktiskt att idrottarna allra mest men även tv-tittarna förtjänar bättre.
Här är ett par exempel.
Exempel 1.
Reportern: -Britta vad är det du har med dig?
Britta: -Jag hittade en present här i Whistler till Charlotte så hon ska få ett riktigt bra bad när hon kommer hem.
Reportern: -Var den svår att hitta? (hjärnsmälta)
Det hade varit mer passande med ett: -vad fint./ -kul!, men att fråga om den var svår att hitta..., suck.
Exempel 2.
Reportern: -Avundsjuk Anders? (hjärnsmälta)"Pinsamt"
Anders: -Naaee, man gläds ju såklart.
Reportern: -Hur är det att stå här?Anders: -Naee, det är jättekul.
Reportern: -Blir du sugen själv? (hjärnsmälta)"Pinsamt"
Anders: -Grym stämning.
"Blir du sugen själv", ..asså varför till att börja med framtvinga eller sätta idrottaren i en försvarsposition om att han ska bli avundsjuk där han måste förvara sig eller spinna vidare på reporterns idiotiska och otaktiska tankebanor när han de fakto bara är GLAD för att dela Kallas glädje vilket även reportern borde förstå. De är ett team och de glädjs tillsammans och även om någon skulle vara avundsjuk så är ingen intresserad av det!
I det här fallet var reportern Ola Bränholm men detta är rätt vanligt.
Sveriges television ska vara de bästa av de bästa som rapporterar från den STÖRSTA höjdpunkten inom idrotten och en reporter är inte bättre förberedd än att han ställer korkade frågor som bara gör tv-tittaren och idrottarna obekväma.
Jag skäms.
Jag tycker faktiskt att idrottarna allra mest men även tv-tittarna förtjänar bättre.
söndag 14 februari 2010
..ang Jan myrdals inlägg på Newsmill.
Jag sörjer heller inte de Svenska stupade soldaterna, skälet är att de inte strider för mig, dig eller någon annan i Sverige. De strider bara för sig själv, sin egen karriär och andra egoistiska mål.
Är det verkligen någon som tror att det finns solidaritet i Sverige när vi har uteliggare på gatorna och väldiga klyftor mellan rika och fattiga där de som har pengar bara höjer sina egna löner och glatt och obrytt åker till Thailand, köper dyra bilar, hus osv medans andra lider i fattigdom, ensamhet och utanförskap.., isåfall varsågod VISA MIG, jag lyssnar med alla mina sinnen..! ;((
Är det verkligen någon som tror att det finns solidaritet i Sverige när vi har uteliggare på gatorna och väldiga klyftor mellan rika och fattiga där de som har pengar bara höjer sina egna löner och glatt och obrytt åker till Thailand, köper dyra bilar, hus osv medans andra lider i fattigdom, ensamhet och utanförskap.., isåfall varsågod VISA MIG, jag lyssnar med alla mina sinnen..! ;((
måndag 8 februari 2010
Jag blir förbannad.
Idag läste jag om att en Muslimsk man ansågs diskriminerad då han inte fick en praktikplats för att han inte ville skaka hand med en kvinna där. Han menade att det stred mot hans religion.
Tingsrätten dömde därför arbetsförmedlingen för diskriminering.
- http://www.aftonbladet.se/nyheter/article6564846.ab -
Detta gör mig riktigt förbannad, bara det att den Svenska kulturen ska få stå fot för någon enskild persons sagoberättelser är förjävligt men framförallt just det att Sverige anpassar sig till dessa idioter i religionsfrihetens namn.
Sen tänker jag som är ateist att JAG kanske borde hitta på en religion med alla möjliga konstiga ideer som samhället måste anpassa sig till för annars är det ju DISKRIMINERING..!
Var fanns diskrimineringsombudsmannen i kvinnans fall som mannen inte ville skaka hand med?? Är inte hon diskriminerad av mannen?? Fyfaan för dessa jävla fjollor som inte vågar stå upp för den Svenska kulturen.
Vet du inte vad den står för så kan jag berätta att den står för öppenhet och att diskriminera kvinnor genom att inte skaka hand med dom hör inte hemma i Sverige så gillar du inte den svenska kulturen och kan anpassa din "religion" så kan du dra från Sverige för detta accepteras inte här.
Carl Hamilton skrev om liknande fall: - http://www.newsmill.se/artikel/2008/11/04/darfor-ar-halal-tvs-programledare-intoleranta -
Tingsrätten dömde därför arbetsförmedlingen för diskriminering.
- http://www.aftonbladet.se/nyheter/article6564846.ab -
Detta gör mig riktigt förbannad, bara det att den Svenska kulturen ska få stå fot för någon enskild persons sagoberättelser är förjävligt men framförallt just det att Sverige anpassar sig till dessa idioter i religionsfrihetens namn.
Sen tänker jag som är ateist att JAG kanske borde hitta på en religion med alla möjliga konstiga ideer som samhället måste anpassa sig till för annars är det ju DISKRIMINERING..!
Var fanns diskrimineringsombudsmannen i kvinnans fall som mannen inte ville skaka hand med?? Är inte hon diskriminerad av mannen?? Fyfaan för dessa jävla fjollor som inte vågar stå upp för den Svenska kulturen.
Vet du inte vad den står för så kan jag berätta att den står för öppenhet och att diskriminera kvinnor genom att inte skaka hand med dom hör inte hemma i Sverige så gillar du inte den svenska kulturen och kan anpassa din "religion" så kan du dra från Sverige för detta accepteras inte här.
Carl Hamilton skrev om liknande fall: - http://www.newsmill.se/artikel/2008/11/04/darfor-ar-halal-tvs-programledare-intoleranta -
Grannsämja
Jag tillhör den skaran som ger ett vänligt till neutralt; "hej" eller "hallå" till sina grannar när vi möts, vilket oftast är i trappuppgågen eller i närheten av hemmet.
Idag ifrågasatte jag mig själv varför jag gör detta då jag aldrig umgås med dom eller har något uppenbart utbyte med dom. Men skulle jag inte säga hej skulle det kännas lite konstigt. Det finns faktiskt ett par personer som jag inte hejar på som bor i min trappuppgång, och det rör mig inte stort i ryggen men priset är att jag ser ner på dessa personer. Faktum är att båda dessa personer hukar huvudet som ett tecken på skam när vi passerar. Själv gör jag inte det då jag inte har något emot att säga hej till dom, det är deras val. Ändå känns det inte helt ok att inte säga hej till dom, så dessa känslor tränger jag bort genom att se ner på dom och sen ignorerar dessa människor.
Men frågan kvarstår, varför föredrar jag att säga hej till mina grannar?
Jag tror mycket ligger i rena instinkter att vi vill hålla oss på god fot med de vi bor nära inpå då de faktiskt har en viss insyn och därför en reell påverkan på ens liv. Trots all så delar jag samma hus, väggar, trappuppgången och tvättstugan med mina grannar och skulle något hända med det vi delar så kommer de flesta av oss att meddela de andra om vad som skett. Jag har dessutom vid ett par tillfällen bett om hjälp av mina grannar då jag tappat nyckeln till tvättstugan. Sen har jag vid några få tillfällen då vädret eller tvättstugan knuffat oss samman utbytt några meningar.
Slutligen skulle jag väl vilja medge att jag önskade att jag hade grannar jag verkligen kunde umgås med, bara kunde gå över och prata med eller så men som samhället är byggt idag så bor vi inte med våra vänner utan vi bosätter oss beroende på andra val i livet som jobb och inkomst. Vi lever inte sen många hundra år som våra instinkter säger till oss att leva så därför går jag här och frågar mig varför jag säger hej til mina grannar..
Man får hoppas att världen kan förbättras på det här området, det skulle nog innebära ett bättre liv för de allra flesta.
Idag ifrågasatte jag mig själv varför jag gör detta då jag aldrig umgås med dom eller har något uppenbart utbyte med dom. Men skulle jag inte säga hej skulle det kännas lite konstigt. Det finns faktiskt ett par personer som jag inte hejar på som bor i min trappuppgång, och det rör mig inte stort i ryggen men priset är att jag ser ner på dessa personer. Faktum är att båda dessa personer hukar huvudet som ett tecken på skam när vi passerar. Själv gör jag inte det då jag inte har något emot att säga hej till dom, det är deras val. Ändå känns det inte helt ok att inte säga hej till dom, så dessa känslor tränger jag bort genom att se ner på dom och sen ignorerar dessa människor.
Men frågan kvarstår, varför föredrar jag att säga hej till mina grannar?
Jag tror mycket ligger i rena instinkter att vi vill hålla oss på god fot med de vi bor nära inpå då de faktiskt har en viss insyn och därför en reell påverkan på ens liv. Trots all så delar jag samma hus, väggar, trappuppgången och tvättstugan med mina grannar och skulle något hända med det vi delar så kommer de flesta av oss att meddela de andra om vad som skett. Jag har dessutom vid ett par tillfällen bett om hjälp av mina grannar då jag tappat nyckeln till tvättstugan. Sen har jag vid några få tillfällen då vädret eller tvättstugan knuffat oss samman utbytt några meningar.
Slutligen skulle jag väl vilja medge att jag önskade att jag hade grannar jag verkligen kunde umgås med, bara kunde gå över och prata med eller så men som samhället är byggt idag så bor vi inte med våra vänner utan vi bosätter oss beroende på andra val i livet som jobb och inkomst. Vi lever inte sen många hundra år som våra instinkter säger till oss att leva så därför går jag här och frågar mig varför jag säger hej til mina grannar..
Man får hoppas att världen kan förbättras på det här området, det skulle nog innebära ett bättre liv för de allra flesta.
tisdag 2 februari 2010
Mina råd till ensam student.
Läste ett inlägg på Dn-"Fråga insidans experter" < http://www.dn.se/blogg/fragainsidan/2010/02/02/jag-saknar-vanner-och-tro-pa-framtiden-5984#article-readers >
Detta är mina reflektioner och råd till honom och andra.
Den "orolige studentens" problem är:
1. Dålig självkänsla vilket är ett symptom på brist av kärlek och uppskattning av andra människor.
2. Dålig social förmåga, vilket handlar om erfarenhet och kan ha mer eller mindre betydelse för Orolige studentens situation.
3. "Personlighet", som utvecklas då de grundläggande behoven av social trygghet(vänner, familj) är uppfyllda.
Meningen med livet för all former av liv delar du, vilket är att föröka sig. För dig som människa går livet ut på att "njuta av livet", njuta av livet gör du genaom att tillfredställa dina instinkter som" kan vara sex, kärlek, vänskapsrelaterade med mera.
Mina lösningar till dig är att gå till de personer som du har bra relationer med och "känn efter" och "tänk efter" vad du betyder för dom, be om en kram, be om bekräftelse att du betyder något för dom, "hör dom säga det". Varför? Jo för att dina instinkter kommer höra det och när de gör det så stärks din självkänsla och är du medveten om detta så är det ännu bättre för då blir du handlingskraftigare och stärker ditt självförtroende(din tro på din förmåga).
När du vet vilka du har bakom dig som VILL att det går bra för dig så fundera på vad du vill och gör det sen. Detta är viktigt. Gör det "DU" vill göra och tveka inte att visa vad du vill göra för andra, det är positivt.
Jag vet att det inte alltid är lätt speciellt för en 22 åring som är full av hormoner, känslostormar och socialt tryck av sin omgivning så här kan en "professionell" person vara till god hjälp att bolla tankar och ideer med men även dina syskon och familj kan fungera bra som komplement.
Att gå med i olika former av "grupper" är bra för då får du social skolning men också en reell chans att möta människor du kan tycka om och som kan tycka om dig, om inte direkt så efter en viss tid vilket kan vara upp till ett halvår eller mer.
Vänskap kan man antingen växa in i då man delar samanhang och liv ihop men också finna genom intresse. Jag tror de flesta har vänner som de har funnit genom samanhang.
Grupper kan vara studiegrupper, sporter, olika föreningar osv. Förr eller senare kommer det tillfällen som avviker från normen, tex dela en lunch eller en bira osv. dessa ögonblick skapar vänskapen, det gäller att hålla ut och ha tålamod. Tar du mycket egna initiativ kan det gå fortare, för oftast uppskattar människor initiativ där de kan välja och där du visar att du försöker för också detta kan ge frukt genom att någon tar chansen att nappa på ditt erbjudande.
Mvh,
Detta är mina reflektioner och råd till honom och andra.
Den "orolige studentens" problem är:
1. Dålig självkänsla vilket är ett symptom på brist av kärlek och uppskattning av andra människor.
2. Dålig social förmåga, vilket handlar om erfarenhet och kan ha mer eller mindre betydelse för Orolige studentens situation.
3. "Personlighet", som utvecklas då de grundläggande behoven av social trygghet(vänner, familj) är uppfyllda.
Meningen med livet för all former av liv delar du, vilket är att föröka sig. För dig som människa går livet ut på att "njuta av livet", njuta av livet gör du genaom att tillfredställa dina instinkter som" kan vara sex, kärlek, vänskapsrelaterade med mera.
Mina lösningar till dig är att gå till de personer som du har bra relationer med och "känn efter" och "tänk efter" vad du betyder för dom, be om en kram, be om bekräftelse att du betyder något för dom, "hör dom säga det". Varför? Jo för att dina instinkter kommer höra det och när de gör det så stärks din självkänsla och är du medveten om detta så är det ännu bättre för då blir du handlingskraftigare och stärker ditt självförtroende(din tro på din förmåga).
När du vet vilka du har bakom dig som VILL att det går bra för dig så fundera på vad du vill och gör det sen. Detta är viktigt. Gör det "DU" vill göra och tveka inte att visa vad du vill göra för andra, det är positivt.
Jag vet att det inte alltid är lätt speciellt för en 22 åring som är full av hormoner, känslostormar och socialt tryck av sin omgivning så här kan en "professionell" person vara till god hjälp att bolla tankar och ideer med men även dina syskon och familj kan fungera bra som komplement.
Att gå med i olika former av "grupper" är bra för då får du social skolning men också en reell chans att möta människor du kan tycka om och som kan tycka om dig, om inte direkt så efter en viss tid vilket kan vara upp till ett halvår eller mer.
Vänskap kan man antingen växa in i då man delar samanhang och liv ihop men också finna genom intresse. Jag tror de flesta har vänner som de har funnit genom samanhang.
Grupper kan vara studiegrupper, sporter, olika föreningar osv. Förr eller senare kommer det tillfällen som avviker från normen, tex dela en lunch eller en bira osv. dessa ögonblick skapar vänskapen, det gäller att hålla ut och ha tålamod. Tar du mycket egna initiativ kan det gå fortare, för oftast uppskattar människor initiativ där de kan välja och där du visar att du försöker för också detta kan ge frukt genom att någon tar chansen att nappa på ditt erbjudande.
Mvh,
måndag 1 februari 2010
Dumma människor
För drygt ett och ett halvt år sedan lärde jag känna en tjej i bättre ekonomisk situation än jag, hon hade en dyr bil, relativt fin lägenhet som hon köpt, rika föräldrar etc, en dag vädrade hon sin åsikt om arbetslösa socialbidragstagare, hon ansåg att de var de som parasiter som förstörde det här landet..
Jag var själv socialbidragstagare vid tillfället.
Hennes motivering var att de inte jobbade och inte ville jobba.
Jag blev väldigt förvånad över att hon kunde ha en sån åsikt då den var så otroligt korkad och oigenomtänkt. Men inte nog med det hon sa att hennes vänner delade den åsikten. Jag träffade aldrig hennes vänner men de lät som de var väl beställda.
Så varför tar jag upp det här nu?, jo jag har hört det yttras igen i dagspressen och på andra håll. Inte helt förvånande kommer dessa yttringar från personer som är väl betalda och beställda..
Som jag ser det är det en yttring av hackordningsbeteende, okunskap och ren idioti, för tror dessa människor verkligen att det finns någon som vill gå på socialbidrag så är de inte bara normalt korkade utan helt intelligensbefriade.
Jag var själv socialbidragstagare vid tillfället.
Hennes motivering var att de inte jobbade och inte ville jobba.
Jag blev väldigt förvånad över att hon kunde ha en sån åsikt då den var så otroligt korkad och oigenomtänkt. Men inte nog med det hon sa att hennes vänner delade den åsikten. Jag träffade aldrig hennes vänner men de lät som de var väl beställda.
Så varför tar jag upp det här nu?, jo jag har hört det yttras igen i dagspressen och på andra håll. Inte helt förvånande kommer dessa yttringar från personer som är väl betalda och beställda..
Som jag ser det är det en yttring av hackordningsbeteende, okunskap och ren idioti, för tror dessa människor verkligen att det finns någon som vill gå på socialbidrag så är de inte bara normalt korkade utan helt intelligensbefriade.
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)